studentermottjejvasan

   
Efter en rejäl gröt- och vasaknäckefrukost (alla utom Knaggen som inte kunde äta nått och dessutom spydde på natten) åkte vi iväg till starten i Oxberg. Vädret var inte alls optimalt men vi var glada ändå. De otroligt snygga hopp-bilderna ovanför är tagna i startfållan innan skidorna åkte på! När det bara var några minuter kvar till vår start, och vi hade kissat i de vidriga bajamajorna (Helena gick det inte helt bra för, någon tog bort tunnan under när hon satt och kissade) och slängt våra påsar med överdragskläder i en lastbil, blev vi intervjuade av en trevlig dalkulle (som Helena antod att motsatsen till dalkulla var). Intervjun syntes på en storbildsskärm och hela Oxberg hörde! Sen gick starten och vår nya ringsignal Vasamelodin spelades i högtalarna.

 
Efter 11 km (1h. 28min) och oändligt många uppförsbackar kom vi till Hökberg. Där fick vi vila lite och dricka energidryck och blåbärsoppa! Mycket uppskattat!

När vi lämnat Hökberg tyckte vi att det var för tyst i spåren! Vi tyckte att lite hejaramsor vore på sin plats. Det blev två stycken: ROSA MÖSSOR ÄR NI KLARA? JAJJAMENSAN FATTAS BARA! KNÅDAS KNÅDAS KNÅDAS! och: KOM IGEN TJEJER UPP OCH HOPPA, VI VILL DRICKA BLÅBÄRSOPPA!

Efter ytterligara 10 km (1h. 29min senare) var vi i Eldris. Där var det mer blåbärsoppa och dessutom livemusik! Lyckan över att bara ha 9 km kvar var otroligt skön!

Den sista milen var den värsta. Vi ökade tydligen också temot eftersom vi 1 timma och 15 minuter senare var i mål i Mora. Glädjen på upploppet var total! Vi ville köra alla fyra i bredd över mållinjen så Helena fick rejsa om en tant på upploppet för att göra detta möjligt! Väl i mål fick vi medaljer och samma dalkulle/mas, som filmade och snackade med oss i starten bad oss vänta så att han fick intervjua oss igen! Efter det ville också vasaloppet youtube-kanal snacka med oss. Vi är alltså numera kändisar i vasaloppssammanhang och lovade att komma tillbaka nästa år. Vi har gjort mycket reklam för bloggen också och hoppas på massor med läsare!


Vi var trötta, lyckliga och stolta när vi kom i mål!

Ett minne för livet att dela med världens finaste vänner! TACK!
/Evelina